Jag vet att jag bar för en månad eller så skrev att min lilla kille faktiskt inte var så trotsig alls och väldigt lättsam att ha att göra med. Nu kan jag säga såhär... Jag tror jag ska gå till biblioteket och låna varenda bok dom har om barnuppfostran och plugga järnet... Jag är en ganska lättretlig person, och är det någon som verkligen går mig på nerverna så har jag svårt att hålla mig från att bli arg. Och som en liten tvååring kan gå en på nerverna alltså! Sen att jag är bestämd det verkar visst inte spela någon roll för då kan man ju alltid köra med klassikern "dumma mamma!", slåss eller sparkas. Vet inte hur många gånger jag har burit iväg med min skrikande unge dom senaste dagarna. Jag försöker lära honom att det är viktigt att säga förlåt. Särskilt när han slåss, för det är något jag inte tolererar. Men jag fattar ju själv att jag inte kan skrika hela tiden, som jag har svårt att låta bli att göra när jag kokar över- för då gör han ju bara som jag...

Jag skulle tro att det här kanske är en sån där utvecklingsperiod för oj vad min lilla Ed pratar, funderar och frågar nu. Allt ska han kunna, allt vill han veta och allt ska man berätta, upprepa och säga. Stänger jag en dörr som han hade tänkt stänga blir han så arg, öppnar den igen så han kan stänga den... Men det är ju helt fantastiskt att se sin lilla unge växa upp! Något häftigare får man aldrig vara med om. Men det är aningens svårt att tänka den meningen just när den där fantastiska lilla ungen pressar ens tålamod till max hihi...

 

 

 

 

 

 

Nu saknar jag att blogga igen. Extra mycket när jag tittar tillbaka, det är ju så himla roligt att kika vad som hände, exempelvis vid den här tiden förra året, eller bara på lill-Eds utveckling och allt som händer. Jag skriver ju inte ner det någon annanstans...

 

Hoppas jag får tummen ur liiite oftare än det har blivit nu en period i alla fall.

Jag har haft fullt sjå att komma in i jobbet. Det är så roligt och klyschigt nog måste jag skriva att jag lär mig något nytt varje dag. En hel massa ansvar fick jag redan från start och det blir mer och mer att handskas med ju mer jag lär mig.

 

Edison trivs så bra på sin förskola nu, och har gjort hela vintern. Det är helt underbart att han är glad över att åka dit, glad när vi vinkar hejdå och glad när vi hämtar honom. Det kunde jag inte föreställa mig då tidigt i höstas när han (och jaaag!) hade det jobbigt att anpassa sig till det nya livet som föriskille. Han äter till och med riktigt bra vissa dagar, när det är mat som passar haha...

 

Både han och jag trivs med att jag jobbar strax över halvtid just nu, även om jag förstås önskar en högre sysselsättningsgrad. Jag passar på att njuta av den extra tiden med mitt barn. Mitt barn som förresten har, likt många andra tvååringar bestämt sig för att han har en egen vilja... Mer om det en annan gång!